Rumsspecifik silkesinstallation och ljudkomposition
16-26 september i Foyer des LWL-Landeshauses, Münster, Tyskland
Projektet genomförs tack vare Region Gotlands Westfalen-stipendium 2014

Fotografier av LWL/Althaus

silke björk järn glas gräs ene kalk indigo
ett musikaliskt raw-perspektiv som framhåller klanglighet på fibernivå

Uppmärksamhet skiftar från utåtgående till inåtgående. Mötande ytor, membran, och tunna övergångar emellan, kommer i fokus. Membran som filter för inkommande och utgående, subtil skiljelinje mellan manipulation och improvisation, sluss för rörliga vatten. Gräs är jordytans flimmerhår.

På Gotland pågår sedan flera år en konflikt om kalkbrytning. Den fossila bergrunden har sin början i Silurtid (ca 1,5 miljoner år sedan), den är kalkhaltig och skör. Öns grundvattensystem är så komplext att ingen kan förutspå brytningens konsekvenser för flora och fauna, för allt levande.

Ett samhälle som värderar snabbhet och mätbara resultat högre än långsamt och nogsamt förutsättningsskapande, glömmer transformation, överlastar ytan, bryter jordkontakten och förlorar kunskapen om sinnrika vattensystem, om sinnrik kommunikation – silke består huvudsakligen av protein och protein spelar en huvudroll i allt levande. Fiberstrukturen är prismaformad och bryter solljus i alla färger. Jag vill hitta bakom det direkt hörbara och lyssna till bärande strukturer i kommunikation. Tunna silkestrådar bär uppmärksamheten genom rummet.

Lyssna till klanger i glasskivorna/membranen
Strö försiktigt snäckskal mot ytan eller använd filtklubborna. Musslor från den gotländska östkusten. Där lyser de blå mot den vita kalkstenen.

Varptrådar av silke
Ett vävskäl är i vävning just där de grundläggande trådarna i varpen korsar varandra och skapar en öppning för inslagstråden, väften. Att varpens trådar är ordnade och rätt spända är en förutsättning för balans i hållbar väv. Indigofärgad silkestråd löper i vävskälen. Den blå färgen, en transformation.

Silkesnät
Från sensommar till sen höst hänger vävarspindlarnas nät i gräset strax ovan marken. Spindeln läser av minsta rörelse i sitt fångstnät. Jag förstår vikten av korrekt ytspänning i mikro- och makroperspektiv, att minsta möjliga skiftning i spänning, såväl i tunnaste tråd som i sköraste membran betyder något för uppfattandet av rumslighet, byggandet av kunskap och skapande av liv. Att vi är känsliga mätinstrument, seismografer i föränderlig mark. Att människans intensiva perforerande av jordens skorpa och störande av ytspänning har ödesdigra konsekvenser.

Sidentyg i två lager, torkat gräs
Många kilometer har jag vandrat uråldriga stigar i landskapet, med uppmärksamheten riktad neråt, mot gräset. Stenkroppens flimmerhårväxer på linje längs stråk av vatten i hällmarkens urkällor. Jag hittar inte längre alla arter. Mångfald på väg mot enfald.