Konsert för slagverk och rörelse & rumslig instrumentinstallation (A Butterfly in the Ear, Concert for Percussion and Movement & Spatial Instrument Installation)
Komposition/koreografi/instrument- och kostymdesign, instudering: Anna E Weiser
Examen från Gotlands Tonsättarskola, Fri konst. Uruppfört i Almedalsbiblioteket, Visby, maj 2010
Improvisatoriskt samarbete med medverkande:
Slagverk: Birgit Løkke, DK
Dans/rörelse: Hanna Bylund & Lucie Žilkayová
Snickeri: Joakim Klint
Sömnad: Monica Eriksson
Verkspecifika instrument: Parabol, strängkonstruktion byggd av gammalt piano, metalltråd och beg. el-isolatorer, borstar, trä, textil, glas och vatten.
En improvisation i stunden som följer ett på förhand givet förlopp och förhåller sig till utvalda material och till instrument byggda just för rummet och dess specifika förutsättningar.
Örat hör. Sinnena lyssnar. Det är en konst att bara vara och bara göra. Perception av ljud, ljus och rörelse transformeras, blir språk, återgår till intuitivt stoft.
Slagverkaren spelade på en nedmonterad parabol och på ett specialbyggt stränginstrument med strängar från ett gammalt piano, två upphängda el-isolatorer i glas samt på två långa metalltrådar fästade flera meter upp i det till nocken öppna rummet.
Dansarna var liksom slagverkaren, också ljudskapande på scen och rörde sig/spelade, på/med, olika material: Trä, glas, vatten, ark av papper, plast och bomullslakan, etc.
Stycket skapades platsspecifikt för Almedalsbibliotekets foajé, ett rum med särskild arkitektur och rumsliga förutsättningar som jag komponerade utifrån; öppet tre våningar upp i nock, glasväggar åt tre håll som skapar förbindelse mellan inre och yttre rum, och en liten vattenfylld inomhuskanal längs med golvet utmed ena långväggen.
Materialen/instrumenten var inspirerade av hörsel- och balanssinnet; paraboltrumman apropå trumhinna, träskivor med anledning av de resonansbrädor man använder inom Särskolan för att barn med grava funktionsnedsättningar ska kunna uppfatta ljud med kroppen genom att ligga på en träskiva och lyssna när någon gör ljud/rytmer med olika föremål mot skivan, borstarna med tanke på örats flimmerhår, papper/textil som tunna membran, glas apropå kristaller i båggångar, strängar som kommunikationslänkar.
Bakgrund
Under mina studier vid Gotlands Tonsättarskola började jag leta efter meningsbärande strukturer i musiken, bakom det direkt hörbara, och kände ett behov av ett kompositionsspråk som inbegrep kropp och rum. I En Fjäril i Örat arbetade jag utifrån min fascination för örat och hörseln, men det kom att bli en konsert där ett vidgat lyssnande stod i fokus, inte bara knutet till hörseln utan till lyssnandet som en sammantagen varseblivningsförmåga.
Genom att arbeta fram ett improvisationspartitur utifrån tankar om fysikaliska tillstånd; fast, gas eller flytande, om rörelsekrafter och riktningar, rotation, spiral, centrifug, kunde jag med hjälp av de medverkande skapa en konsert som märkbart förändrade stämning i rummet, och i huden, en tydlig tonusskiftning. Rummet blev sensibelt, med sinnena uppfattbart och begripligt ur ett kroppsintelligent perspektiv.
De viktigaste erfarenheterna från arbetet med det här stycket var för mig att lyssnandets komplexitet inbegriper oss på djupaste cellnivå, och att den tydliga och direkta kopplingen mellan de klingande/ljudande objektens material på fibernivå, och förändring av stämning i rum och kropp, i förlängningen ställer frågor om vilka rum ett samhälle ska tillhandahålla.