Skörstarka membran och antydan av blå, grundvattensensibilitet

Installation och EA-ljudkomposition, Textilmuseet i Borås i samband med Textile Sounds Festival, 9-26 oktober 2014.

Den textila ljud- och rörelsekonserten Svira blå, som också framfördes under festivalen, är fristående men idémässigt sammanlänkad med installationen.

Empfindlichstarke Membranen, men med svensk titel, tog plats på Textilmuseet tillsammans med flera andra verk under temat Textile Sounds. I annat rum, i annan belysning blev annat framträdande än i Münsterutställningen; den skörstarka hällmarkens gräs speglade sig i lager på lager av tunnaste silke.

– Man hör klangen av spröd is, sa en besökare, och jag tänkte att det är vackert, att förmedla klang som bara är hörbar inom en. 

silke björk järn glas gräs ene kalk indigo

ett musikaliskt raw-perspektiv som framhåller klanglighet på fibernivå

Uppmärksamhet skiftar från utåtgående till inåtgående. Mötande ytor, membran, och tunna övergångar emellan, kommer i fokus. Membran som filter för inkommande och utgående, subtil skiljelinje mellan manipulation och improvisation, sluss för rörliga vatten. Gräs är jordytans flimmerhår.

På Gotland pågår sedan flera år en konflikt om kalkbrytning. Den fossila bergrunden har sin början i Silurtid (ca 1,5 miljoner år sedan), den är kalkhaltig och skör. Öns grundvattensystem är så komplext att ingen kan förutspå brytningens konsekvenser för flora och fauna, för allt levande.

Ett samhälle som värderar snabbhet och mätbara resultat högre än långsamt och nogsamt förutsättningsskapande, glömmer transformation, överlastar ytan, bryter jordkontakten och förlorar kunskapen om sinnrika vattensystem, om sinnrik kommunikation – silke består huvudsakligen av protein och protein spelar en huvudroll i allt levande. Fiberstrukturen är prismaformad och bryter solljus i alla färger. Jag vill hitta bakom det direkt hörbara och lyssna till bärande strukturer i kommunikation. Tunna silkestrådar bär uppmärksamheten genom rummet.