SPINN- rotation och tuskaft från 2015 tar ny form denna sommar 2016, med Ensemble Makadam

Bilder och ljud kommer inom kort.

Verket är en strukturerad improvisation med utgångspunkt i klangs materialitet, i ett förlopp från rummet, handen till munnen. Publiken medverkar genom att brodera fritt under hela konserten. Det uppstår ett särskilt lugn, en stilla grundpuls, när mångas händer samtidigt är i fokuserat arbete. Musikerna har att hålla sitt improviserade spel i relation till handarbetets process. Inte till ljuden av broderi, för det är nästintill alldeles tyst, men till den koncentration upp och ner med nålen i fritt broderande skapar. (För mer info se under fliken SPINN-rotation och tuskaft.)

KALV-festivalen 2016

Lördagen den 13:e augusti på Backa Loge, Kalv

Anna Lindal, violin, Elsbeth Bergh, viola, och Sara Sjödahl, piano och dragspel (under konserterna spelade Sara på strängarna i ett isär-monterat piano, imponerande!) och inhoppande cellisten My Hellgren trotsar sensommarregnig dag med färgrikt och sammanflätat spel. Jag hör träet i instrumenten, metallen, uppfattar stråkrörelser som trådar i komplexa nätverk… över under över under… ett spinn. Tillsammans med ny inspirerande publiks fritt broderande händer tar verket ny form.

Jag inleder konserten med att berätta om mitt sätt att förstå lyssnande och rumsligt varande; som ett intrikat vävande och broderande mellan membran. Tillsammans med Wolfgang Weiser, jonglör, gjorde jag även en kort röstimprovisation för att visa på flätmönstret i jonglering och på mitt ljud-och-rörelse-mot-ytor-tänk.

Konsert/öppen repetition med Ensemble Makadam söndagen 17/7 kl 19.00 i Vibrationsverkets tält i Anga, mittöstra Gotland

Ett 40-tal personer är vi i publiken denna varma sommardag i Anga när tre av de fyra medlemmarna i Ensemble Makadam, Anna Lindal, Elsbeth Bergh och Sara Sjödahl ska repetera Spinn-verket för första gången, och tillsammans med broderande provpublik.

Jag har inte mött ensemblen tidigare, bara kort kvällen före repetition, och blir oerhört glad när de bara “vet” hur de ska tolka mitt instruerande partitur, och hur de med alla sina rika erfarenheter ger så mycket tillbaka. Blir också så rörd över en publik som kommer med nyfikenhet och öppenhet inför experimentet lyssna-brodera, som låter sig involveras i något nytt.

Reaktionerna är flera; några tycker att det är svårt att lyssna och brodera samtidigt men flera säger att de lyssnat på ett nytt och rikare sätt. Det tar en stund innan publiken slutar brodera…arbetsro har infunnit sig… Jag får en genuint vacker samling broderade tygbitar i mina händer innan alla åker hem i en sån där omfamnande julikväll.